Heeleenaa

Att umgås med en snart treårig pojke är också  L.Y.C.K.A! Som i helgen när vi satt och myste i soffan; helt plötsligt reser sig Leo upp, kommer fram till mig och ger mig en kram och säger "Hej Faster" medan han ler mot mig och kryper upp i mitt knä. Mitt hjärta smälter bara jag tänker på det, det lilla livet :)

Leo fotar faster och pappa, "kan själv" heter det mest hela tiden

Jag har också upplevt den där pirriga känslan när man ska sjunga "Ja må Han leva" i veckan som var. I år fick jag dock hjälp med sången men ändå är det lite pirrigt, jag som sjunger och sprallar mig jämt ändå. Märkligt! Det är något visst med födelsedagar, så enkelt är det bara! Att stå där med tårtan i famnen, presenterna och ja hela grejen. Det är svårt att beskriva vad det är! Ni kanske undrar vem jag firar som fyller 18 (med tanke på ljusen). Svaret är ingen, han jag firade var min Pontus som fyllde 28 men jag läste fel på ljusförpackningen så det blidde bara 18 ljus i tårtan i år, kanske lika så bra?!