På ett par sekunder
kan det se ut såhär om man lämnar Lilleman i köket tillsammans med en bunke med mjöl och lite redskap:
På kvällen sprang Pontus Midnattsloppet och jag, Svärmor, Sofie och Victor hejade på. Tyvärr såg jag inte Malin men Pontus lyckades vi se både vid start och mål men det var inte direkt lätt. Massor med folk, mörkt och alla såg likadana ut i sina knalloranga tröjor. Jag, optimisten själv, hade hoppats på att kunna ta lite fina foton men det var ju minst sagt svårt. Jag gav upp! Hur det än, när man står där och hejar ser det ju så kul ut. Jag blir nästan lite sugen att prova själv men en mil det är fanimej långt. 5 km känns mycket mer humant i mina ögon men någon gång kanske man skulle skrälla och göra det oväntade. En dröm hade varit att springa Tjejmilen i New York, det hade varit grejer det! Jag kanske får satsa på det :)
Men det gör verkligen ingenting, han ser verkligen ut att ha så kul och mjölet dammsuger jag ju upp på ett par minuter. Bakar man så gör man helt enkelt, det gäller att göra det fullt ut :) Vi hade en jättemysig dag igår med en favorit i repris, nämligen att vara i lekplatsen 6:40, väldigt tidigt för en lördagsmorgon - men va gör man inte? Då regnet fullkomligen vräkte ner resten av dagen blev det en innedag istället med bak och annat mys med bland annat film och lek.
På kvällen sprang Pontus Midnattsloppet och jag, Svärmor, Sofie och Victor hejade på. Tyvärr såg jag inte Malin men Pontus lyckades vi se både vid start och mål men det var inte direkt lätt. Massor med folk, mörkt och alla såg likadana ut i sina knalloranga tröjor. Jag, optimisten själv, hade hoppats på att kunna ta lite fina foton men det var ju minst sagt svårt. Jag gav upp! Hur det än, när man står där och hejar ser det ju så kul ut. Jag blir nästan lite sugen att prova själv men en mil det är fanimej långt. 5 km känns mycket mer humant i mina ögon men någon gång kanske man skulle skrälla och göra det oväntade. En dröm hade varit att springa Tjejmilen i New York, det hade varit grejer det! Jag kanske får satsa på det :)
Nu sitter jag och väntar på att telefonen ska ringa, Vewe och jag ska nämligen ta en runda på stan. Jag behöver titta på stövlar, presenter till några hjärtan som snart fyller år, torrschampo och en svart kofta. Hur kommer det sig att jag som knappt har andra färger än vitt och svart i min garderob ändå saknar ett så användbart plagg som en svart kofta? Unbelievable!
Hej Helena Det var en mycket trvlig och intressant blogg du har skrivit.Du har blivit väldigt aktiv den sista tiden Du ska vet att jag varje morgon läser din o Pias blogg.Även Karin och olle sprang midnattsloppet. Säg du inte dem? Kram frä mig.